Hur man älskar

Kärleken. Den är stark, svår, härlig och helt onåbar. Ingen vet egentligen vad det är, hur den är för andra eller ens hur den är för en själv. Varje dag ändras den, till något nytt, till något gammalt. Den går inte att ta på och den går inte att se.

Ibland undrar man om den finns, om den någon gång funnits. Är det bara hormoner eller är det något större.

Kan man älska någon för evigt? Kan man leva med en person hela livet och hålla kärleken levande? eller måste man nöja sig med det som blev kvar och tryggheten om man inte vill leta nytt så fort gnistan slocknat?

Vem vet svaret på detta?


Ingen


Eller alla.


Det finns lika många svar som det finns människor. Så känns det i alla fall.

Och vad är viktigast- kärlek eller trygghet?

Förälskelse är så långt ifrån trygghet man kan komma enligt mig.

Man är nervös, mår dåligt, magen pirrar och man mår illa. Men det är spännande och kittlande samtidigt.

Tryggheten däremot är underbar på sitt sätt. Man vet att någon finns där, man vet hur hen reagerar, man vet vad den gillar och föredrar. Men samtidigt är det oftast inte ett väldigt passionerat möte när man ses. Trötta efter jobbet varje dag.



Livets stora fråga och efter alla tusentals år känns det som vi kommer längre och längre ifrån svaret. Internet och nätdejting. Swipande och dömande. Hur finner man kärlek som varar när man kan träffa en ny genom ett knapptryck.

Ett beroende av kicken och spänningen från att träffa någon ny.

Många har inte ens upplevt en kärlek som varat. Inget passar, man nöjer sig aldrig.

Det känns inte heller nyttigt.

Lika onyttigt som  att nöja sig för lätt med det man har.


Kärleken.


Nöja sig eller leta vidare för evigt.

Är det allt man har att välja på?


Jag vill inte tro det.

Jag vill tro att man kan arbeta för att få sitt trygga förhållande spännande. Hitta på saker tillsammans, inte bara upprepa vardagen varje dag utan utmana varandra med nya saker. Nya upplevelse.

Detta är mitt framtida löfte till mig själv.

Nöj dig med det du har, det är väldigt tryggt, fint och bra.

Men nöj dig inte med känslan att vara nöjd.

Se saker, upplev saker, kittla magen tillsammans.


Lev.

Nu.

Tillsammans.



En dag skiljs ni åt, vare sig ni väljer det eller ej.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0