Taggarna
Rosenbuketten hon höll i ett krampaktigt tag hade inget papper om sig. Hon kände hur taggarna stack in i fingrarna.
“Slappna av”, tänkte hon och sänkte samtidigt axlarna som hon hade haft uppskjutna så de nästan nuddade öronen.
“Låt honom inte märka att du är nervös, du har varit på dejter förut. Sluta tramsa nu.”
Hon fortsatte att banna sig själv och sin nervositet som alltid dök upp när hon kände sig utanför sin comfortzone.
Han var ju underbar, gav henne blommor och tog med henne på nya saker. Opera var inte något hon hade gått på tidigare, hon hade inte trott att det var hennes grej, men efter ikväll hade hon kommit fram till att hon faktiskt tyckte om det. Mycket.
Det hade varit en fantastisk kväll och hon hade inte alls känt sig speciellt nervös. Inte förrän nu, när de gick här brevid varandra. Han följde henne hem. Det hade känts bra när han erbjöd sig, hon gillade inte att gå själv när det var mörkt, men nu…
Nu kändes det mest jobbigt, stressande och oron för hur hon skulle de göra när de skiljdes åt gick inte att tänka bort.
Han förväntade sig såklart en kyss.
Var hon redo för det?
Det stack till i huden när handen återigen slöt sig hårt om buketten.
